Emma Bendroth

Jag kan inte ens gå
Utan din luft i mina lungor
Säg, är det långa nätters fara att se det man vill se och var den man
vill vara och någon att ty sig till när långa nätter inte gör som man vill
Det är vår och varmt
när du har hört vad jag har sagt
då är det du som går i solglasögon
och saknar nån du aldrig haft
jag skulle andas i det tomrum som blev över
om du lämnade mig nu
och det hjärta som skulle
bli ditt på nåt vis det fryser nu sakta till is
Och hon sa;
Sätt dig här hos mig,
Gå aldrig här ifrån
För det är bara dig jag vill ha
Och ingen annan,