världen är mer än orättvis
Okej, jag har inte riktigt fattat det ännu. Inte fattat hur SJUKT människor lever i andra länder. Det man ser på film och nyheter osv. det känns liksom inte verkligt. Men nu ikväll har jag äntligen fattat. Såg en dokumentär om hur israeler och palestiner har det i palestina. De behandlas som djur. Mellan olika byar så måste de gå igenom massa säkerhetskontroller. För att komma till skolan, arbetet m.m. Folk ställer sig i kön till kontrollerna 5 på mornarna för att få en chans att komma igenom kontrollerna. De släpper nämnligen bara igenom vissa "folkgrupper". Och vissa dagar får bara de som är under 13 och över 65 komma igenom de här säkerhetsportarna. När människorna frågade varför de inte fick komma igenom svarade militärerna bara : "därför."
Om de började kaxa emot eller liknande så fick de ett gevär riktat mot sig. Små barn skrek och drog i deras pappas byxor när han skrek åt militären. Tonårspojkar kastade sten mot militären och de tog genast upp sina gevär och skjöt. Och allt dethär händer dagligen, varje dag. Människor står i de här köerna i flera timmar. Ibland till 12 på dagen då solen är som hetast. Står de ihopklämmda i en stor folkmassa, bara för att komma till jobbet eller skolan. De såg ut som djur i burar. Vaktande av 18-åriga pojkar med vapen. Man kan ju tycka att det är självklart att man kommer till jobbet/skolan. Men, icke i de här länderna. I dokumentären visade de också bilder från när barnen går till skolan. Stängslen finns överallt, runtomkring dem. Militärer står överallt. Vissa barn vågar inte gå hem från skolan för att männen utanför är beväpnade. Så lärarna får leda barnen från skolan till säkerhetskontrollerna. Det är väl den ända tryggheten som finns där.
Jag själv blev väldigt tagen av den här dokumentären och har insett att man inte kan blunda för verkligheten utan måste försöka förstå och acceptera vad som verkligen händer där ute.
Om de började kaxa emot eller liknande så fick de ett gevär riktat mot sig. Små barn skrek och drog i deras pappas byxor när han skrek åt militären. Tonårspojkar kastade sten mot militären och de tog genast upp sina gevär och skjöt. Och allt dethär händer dagligen, varje dag. Människor står i de här köerna i flera timmar. Ibland till 12 på dagen då solen är som hetast. Står de ihopklämmda i en stor folkmassa, bara för att komma till jobbet eller skolan. De såg ut som djur i burar. Vaktande av 18-åriga pojkar med vapen. Man kan ju tycka att det är självklart att man kommer till jobbet/skolan. Men, icke i de här länderna. I dokumentären visade de också bilder från när barnen går till skolan. Stängslen finns överallt, runtomkring dem. Militärer står överallt. Vissa barn vågar inte gå hem från skolan för att männen utanför är beväpnade. Så lärarna får leda barnen från skolan till säkerhetskontrollerna. Det är väl den ända tryggheten som finns där.
Jag själv blev väldigt tagen av den här dokumentären och har insett att man inte kan blunda för verkligheten utan måste försöka förstå och acceptera vad som verkligen händer där ute.
Kommentarer
Trackback
