oskyldig
påvägen hem. sparkar på en hård snöboll som så oskyldigt ligger mitt i gatan. sparkar den framför mig medans jag går. sparkar på den, igen, igen och igen. den går inte sönder. inser att det är en isklump, måste vara omöjligt att sparka sönder. ungefär som mitt hjärta, omöjligt att ta sönder. jag tar i en sista gång och sparkar på isklumpen, långt den här gånger. den går sönder, delar på sig, brister. bitar flyger över hela gatan. mitt hjärta, någon har sparkat många gånger men aldrig lyckats ta sönder det. känner att det är nära nu, en gång till och mitt hjärta går i bitar. precis som isklumpen. och den som sparkar tycks inte förstå hur det känns att ligga där. oskyldig på gatan och bli sparkad på.
Kommentarer
Postat av: Johanna
Det är då det är så fruktansvärt bra med vänner, för vänner i det här fallet är samma sak som superlim :)<3
Postat av: Diana
Vännen då :( om ditt hjärta spricker så finns vi här redo att försöka pussla ihop det igen. Alltid.
Älskar dig Emma<3
Postat av: Anonym
Älskar er <3
Trackback
