Emma Bendroth

Tårarna forsar ned för mina kinder. Läste lite ur en blogg. Där en tjej berättar om när hon förlorade sin lillebror i en tågolycka. Det känns så sjukt. Börjar tänka på min egen familj, att det kunde lika gärna varit min lillebror. Då ångrar man verkligen alla gånger man har önskat att någon ska försvinna. Börjar också tänka på min kusin som dog i en motorcyckelolycka för typ.. 7 år sen. Var själv ganska liten när det hände, så förstod väl inte då att han var borta på riktigt.
men.. aja.. läs iaf det hon har skrivit:

http://livetstannar.blogspot.com/2010/01/min-mandag-181.html